Kvällstristess

Urk, jag har tråkigt. Det finns inget att göra på kvällarna... eller ja, det gör det väl. Det blir att man sitter framför datorn, surfar på Familjeliv, Facebook, läser bloggar och Aftonbladet. Kanske spelar en stund... Jamen sen då? Vi följer inte några serier på TV längre, det finns ju inte så många bra på somrarna. Längtar efter Solsidan!
    Vi kan inte läsa i sovrummet längre, Ossian vaknar så fort vi tänder lampan. Grabben behöver ett eget rum redan!

Idag så hade vi picknic ute vid hopptornet i Råssnäs, baugetter och wienerbröd från Östenssons och kaffe. Jättefint väder idag också, så lite färg har vi fått - men det är ju inte på långa vägar lika mycket färg som förra året. Då brände vi oss i Tylösand så att vi flagade i flera veckor och till slut blev rosa istället för bruna på ryggarna, haha. Där fick vi för att vi trodde oss klara solen bättre än de flesta och missbrukade solgroparna!
    Efter Råssnäs så gick vi till Mommi, där Ossians farfar också var. Där fikade vi lite till, precis som vanligt. Sen blev det hemgång och dags för tvättstugan, som pälsk fixade det mesta av - tack <3! Jag bara vek ihop tvätten när allt var klart, vilket blev lite sent eftersom torktumlaren inte hade lyckats torka tvätten på första försöket.

Ossian var lite svår att natta ikväll, men somnade kvart över nio så det blev väl ganska skapligt i alla fall. Det tog en timma allt som allt. Han är så rolig att se på när han somnat och börjar drömma, ler och skrattar nästan i sömnen och gör grimaser som att han pratar. Tror att nattningen tog så lång tid eftersom han blev skrämd tidigare idag - det var på väg hem från Råssnäs som en moped blåste förbi på gångvägen. Den lät väldigt högt och hela Ossian flaxade till i bärselen - sen tog det kanske femton sekunder innan han började gallskrika och tårarna sprutade! Det tog säkert en halvtimma innan han blev sig själv igen, och det efter att han fick amma lite hemma hos Mommi.

På tal om amning, eller om hur man matar sitt barn överhuvudtaget, är det inte jobbigt att alla lägger sig i och har åsikter? För oss tjatar de flesta om ifall han tar flaskan än, om mjölken räcker och om han har fått smaka på riktigt mat ännu. Hade vi matat med flaska skulle vi säkert fått frågor om varför han inte ammas!
    Det börjar bli jobbigt att hela tiden upprepa att han växer bra och står sig på bara bröstet, och nej, han vill inte ha flaskan än och nja, lite riktig mat har han provat men inga riktiga smakportioner än.

Men jag är väldigt glad att jag kämpade för att amma honom - nu känns det enbart smidigt. Hur ledsen han än är så räcker bröstet som tröst åt honom, bara att slänga fram och lägga till honom så blir han nöjd igen. Det finns inget mysigare än att se hans leende och trötta ögon när han har ätit klart och ligger i knät.
    Självklart finns ju nackdelarna också, som att han hela tiden är helt beroende av bara mig. Men det är ändå för en sån kort tid, och vi slipper krånglet med att diska flaskor, ha med packning med termosar och pulver när vi är utomhus och funderingarna över hur många ml han ätit.

Men en sak är säker - nästa barn (om det blir något nästa) kommer få flaskan första dagen hemma från BB - så att vi kan varva när vi känner för det!


// Sabina