BB och sånt där!

Vad hände efter förlossningen då? Jo, då blir man ju flyttad till BB - där finns det personal på dagen, men inte på natten. Vill man något på natten är det personalen från förlossningen som kommer när de har tid. Det ligger i samma korridor.
    Första natten var vi på vanliga BB, och Johannes var ganska orolig med kritvit flickvän plus en alldeles ny bebis - men han var jättebra stöd genom hela förlossningen och hela tiden efteråt! Lugn och uppmuntrande, även fast det mesta var jobbigt för honom där. Pappor får till exempel ingen varm mat (endast frukost och kvällsfika) och personalen var rätt dåliga på att förklara var man kunde få tag på varm mat på det där enorma sjukhuset. Så andra dagen på BB var stackarn svimfärdig efter att ha levt på mackor mer eller mindre. Och lite halvgod spenatfisk som jag avvarade från middagsbrickan... Så vi var två stycken zombies som vinglade omkring med en nyföding!
    Ett stort tips till partnern är att ta med flera micromiddagar och micropizzor! Johannes åt sina båda micropizzor innan förlossningen var klar. Inte bara mamman som bränner kalorier en sån dag :-)

På morgonen kom personalen in och frågade lite om hur man kände sig och om man hade försökt amma något, vilket vi försökt men Ossian förstod ju inte hur han skulle göra. Han väntade bara på att man skulle klämma fram lite mjölk som han kunde slicka i sig utan att suga, den latmasken ;-)
    På eftermiddagen/kvällen så bestämde de att vi fick flytta till special-BB på grund av just detta, för där hade de personal på natten också som kunde hjälpa till. Där fick vi säga till när han visade att han var tuttesugen, så skulle de försöka få honom att förstå hur man gjorde. Det lyckades inte alls förrän vi fick pröva en amningsnapp/bröstvårtsskydd som gjorde att han fick lite mera att "ta tag i". Då började han äta för fullt nästan direkt!

Special-BB var jättehemskt att vara på, det låg dels bredvid neontalen och dels var det massor mammor och barn med komplikationer där. Det var trist stämning, och där satt vi med vårt friska barn! Lite orolig över mammor med kanske ett förlorat barn i bagaget var man ju... ifall de skulle komma in och få för sig något? Med psykos eller så, nej usch. Man ville ju bara hem, och efter natten där på special-BB så fick vi lov att åka hem vid 12 ungefär. Det var tur att han kom på hur han skulle äta, hade vi blivit kvar en natt till hade Johannes inte fått stanna och jag hade dött om jag blivit ensam där. Vi hade nämligen haft tur som fick stanna tillsammans, eftersom den andra som bodde i det rummet hade permis över just den natten. Hon kom tillbaka under dagen när vi var där. Bilden ovan är utsikten från rummet... ^^ Och den under är Johannes innan vi fick klartecken att åka hem, älskling är alldeles trött av sömn- och matbrist. Om vi hade gått ut bland andra folk än på vår avdelning hade de nog trott att vi rymt från någon sorts drogrehab!

Jaa, det var väl det mesta om de sammanlagt tre dagarna på US i Linköping. Att komma hem var det allra bästa, då kändes det som att man blev sig själv lite mera. Och den där tredagarsgråten? Den började väl dagen efter förlossningen och pågick i två veckor! Haha, jo nästan - det är rätt mycket att vänja sig med. Men nu känns det som att vi aldrig har gjort annat!

// Sabina